Är det som att cykla?

publicerat i Allmänt, Casper, Personligt;
Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät och funderar på om det är dags att börja skriva här igen. Det var länge sedan sist och om jag ska vara helt ärlig så känns det som att jag har glömt av hur man gör.
Att börja blogga igen. Att börja skriva för första gången på länge. Är det som som att cykla? När man väl har lärt sig det färdigheten så sitter den för alltid? Ja, jag vet då inte. Kanske kommer ni få läsa några stapplande försök innan det flyter på som vanligt. Om det nu var så att det någonsin bara flöt på. Jag har känslan av att jag alltid har stapplat mig fram. Eller är det bara min hjärnspöken som talar om för mig att jag aldrig är bra nog? I så fall är det tur att jag försöker strunta i dem.
 
Det är ganska svårt att förstå att det har gått mer än ett helt år sedan jag skrev något här sist.
Men nu har jag kännt ganska länge att jag längtat tillbaka. Jag har längtat efter att skriva. Men om vad? Ja, det får nog tiden utvisa. Som innan kommer det nog dessa sidor fyllas med lite av varje. Både viktiga ämnen och mindre viktiga ämnen, massvis med sådant som jag tycker om. För i första hand skriver jag ju mest för mig själv.
 
I skrivande stund sitter jag som sagt i soffan med datorn i knät och om jag ska vara ärlig så har det tagit ett br atag att skriva denna lilla text. Jag och barnen har varit själva hemma (O är iväg på jobb) och inatt blev C magsjuk. Stackarn kom instapplande till mig vid strax efter 02 och sa att han kände sig magsjuk. Som tur var fanns en hink inärheten!
Tre gånger på en timma där under natten vaknade han och mådde dåligt. 
Det är verkligen fruktansvärt att se sitt barn må så dåligt.
Under dagen idag har han mått bättre, tack och lov. Det har varit mycket netflix på TV och teskedsvis med blåbärssoppa och saft under förmiddagen. Han har till och med fått i sig mat.
Nu håller jag bara tummarna att han får behålla allt under natten. 
Imorgon blir helt enkelt en vab-dag istället för en jobb-dag... Det har varit många vab-dagar det senaste, men jag antar att det är så livet som förälder är. Vi har tidigare varit ganska förskonade från det så jag antar att det var vår tur nu? Jaja, nu vill vi i alla fall få bli friska och hålla oss friska. Framför allt barnen!!
Haha, ja nu kom jag av mig lite. Vad jag skulle säga var att det har tagit ett tag att få ihop denna text. Jag har hela tiden fått något annat att göra. Ta hand om barnen är såklart min första prioritet och när det är sjukt är det mer att ta hand om helt enkelt. Nu sover alla tre sedan en stund tillbaka och jag har fått chansen att avsluta detta.
 
 
Jag bjuder på en bild från instagram sålänge. Från sjukstugan finns just nu inget att se. Det är dålig kvalité på bilden men jag älskar den!
Bilden är ifrån tidigt i lördags morse innan sjukdom slog till. Alla barnen vaknade och kom in till mig. Eller snarare kom och lade sig på mig! Vi hade det så mysigt och jag blev så glad när barnen som vanligtvis tjatar om att få sätta på TVn på morgonen sade att de hellre låg kvar i sängen med mig för att det var mycket mysigare.
Underbara ungar!!
Nu hoppas jag att jag "ser" dig igen imorgon. Jag önskar dig som läser en underbar start på veckan imorgon!!
mammabloggar.nu