Några dagar innan Casper föddes så såg jag ut så här:
Det är inte världens mest smickrande bild och har har ingen aning om hur Oskar tänkte när han tag kort i den vinkeln. Jag vet bara att jag verkligen ville ha en bild på mig innan förlossningen. Här hade jag troligen redan gått över tiden ett par dagar. Totalt gick jag sex dagar över tiden med Casper. Jag började bli väldigt trött på att vara så svullen och känna mig så tung hela tiden. Fogarna värkte och jag bara önskade att han (vi visste inte att det var en pojke, men jag hade en känsla) skulle komma ut till oss.
För sju år sedan...
låg jag på förlossningsavdelningen på Mölndals sjukhus och kämpade mig igenom hemska värkar. Jag hade redan blivit hemskickad och kommit tillbaka ett par gånger. Det gjorde så ont och jag minns att jag ville ge upp och bara gå hem.
Lustgas.
Värkstimulernade dropp.
Det togs hål på hinnorna.
Epidural.
Det var en lång förlossning. Jag öppnade mig 7-8 cm och sedan tog det stopp. Det kändes fruktansvärt att ligga där i så många timmar och kämpa utan att det hände något.
Helt plötsligt kom en läkare in och meddelade att det skulle bli akut kejsarsnitt. Chock! Det var ingen fara för barnet eller mig, tack och lov! Men jag hade legat i förlossning väldigt länge utan att det hände något, så det var dags. Jag minns att jag blev rädd men samtidigt glad över att jag äntligen skulle få träffa mitt barn!
Helt plötsligt kom en läkare in och meddelade att det skulle bli akut kejsarsnitt. Chock! Det var ingen fara för barnet eller mig, tack och lov! Men jag hade legat i förlossning väldigt länge utan att det hände något, så det var dags. Jag minns att jag blev rädd men samtidigt glad över att jag äntligen skulle få träffa mitt barn!
Smycken plockades av, nagellacket togs bort och jag blev tvättad på magen. Sen rullades jag in i en operationssal och det var dags!
Jag hade en väldigt trevlig narkosläkare. Han pratade med mig hela tiden och gjorde att jag kände mig trygg!
Jag hade en väldigt trevlig narkosläkare. Han pratade med mig hela tiden och gjorde att jag kände mig trygg!
Det kändes extremt obehagligt när dom tryckte och drog i magen! Det kändes som en evighet, men bara ca 20 minuter efter att läkaren kom in i salen och talade om att det skulle bli snitt så fick jag se mitt fina barn. En liten söt pojke! Klockan var då tio över nio (21:10) på kvällen.
Det hade då gått cirka tre dygn sedan de riktigt onda och regelbundna värkarna kom och jag åkte in till förlossningen första gången...
Det hade då gått cirka tre dygn sedan de riktigt onda och regelbundna värkarna kom och jag åkte in till förlossningen första gången...
Han hade legat i pannbjudning, det var troligen därför som han inte ville komma ut vaginalt.
En liten och nätt pojk på 4145g och 53cm. Den absolut finaste jag sett!!
En alldeles nyfödd bebis!
Här hade jag precis blivit ihopsydd igen och flyttad från operationssalen till ett annat rum i väntan på att få komma till BB.
Jag var så fylld med adrenalin efter förlossningen att jag säkert var vaken hela natten, vi blev ändå inte flyttade till BB förrän två eller tre på natten. Tack och lov fick vi ett eget rum med två sängar så att Oskar kunde stanna kvar.
* Casper Harry Kent * 2008-10-05 * 4145g * 53cm *
Kärlek!
Det är så svårt att förstå hur mycket tid som har gått sedan den dagen och hur mycket som har hänt. Det kan fortfarande kännas som igår...
Något som aldrig kommer att ändras är vår kärlek till dig.
Vi älskar dig till sista stjärnan och tillbaka och ännu mer!
Vi älskar dig till sista stjärnan och tillbaka och ännu mer!
Åh va fint skrivit! Jag blir helt tårögd😍